Here i am....

Med mina grymma operfektioner och dåliga sidor är jag ändå här. Fuck the norm, the frame, den skapade skönheten! <3

Im back! For now....

Testar min gamla bloggsida igen. Tyckte denna var mycket enklare, men vi får se. Nu är det sista gången jag provar, sen håller jag på den jag bestämmer mig för.

Nu slappar jag efter en eftermiddag med släkten. De var här för att fira mig. Trevligt, men blev ganska trött efter ett tag. Nu väntar historian på mig, den kallar till mig med torr, tråkig röst.
Men först måste jag ta upp en sak som jag säkert har tagit upp förut, och säkert kommer fortsätta ta upp, men det är viktigt för mig.
Läste någon artikel om att man ska älska sin kropp. Blev bara lite inspirerad att skriva om det själv. För det är viktigt att man gör det. Nu kanske jag är en av de sämsta på det här om att älska sig själv eftersom jag är grymt självkritisk och det finns egentligen ingenting med mig själv som jag älskar. Men jag tycker att det är knäppt hur vi unga tjejer ser på oss själva. Man kan vara hur jävla smal som helst, och ändå hata sin kropp. Det har inte alls med vikt att göra, det har med självkänslan att göra. Det är en inställning. Några tror ju att bara för att man är smal har man bra tankar om sin kropp. Jag säger nu inte att alla tror det, men några. Men det är inte alls så. Jag är pinnsmal och jag hatar ändå min kropp. Så banta inte tjejer! Det kommer absolut inte hjälpa! Vikt är så oviktigt i denna fråga. Så snälla, försök att älska er själva! Allt det ni är! De dåliga sidorna, men också alla de bra som ni har! Ert ansikte, era läppar, era öron, era ögon, era kroppar, era tår. Allt!! :D