Jag satt igår i bilen, med skogen susande utanför fönstret, när en tanke kom till mig. Varför är det tjejerna som verkar vara så mycket mer självkritiska? Så mycket mer som ett offer. Såklart är det delvis all press från utsidan, men var är det som gör att det är just oss? Är det psyket som helt enkelt inte klarar det? Att killarna är bättre? Nej, det tror jag inte. Jag menar, om vi klarar en vecka i månaden av kramper, värkar, illamående, "Hot flashes", trötthet, barnafödande och klimakteriet, så kan det inte vara ett svagt psyke vi har. Nej, ett starkt sådant om jag får säga det! Och det är ju inte som att killarna inte är känsliga heller. Deras "nedre" delar verkar vara en återkommande stolthet och svagt punkt i det manliga könets liv. Det anses vara ett slag under bältet, nått som man bara inte säger, om nån kommenterar att denna man inte är så...välutrustad. Men är det okej att säga att tjejerna har små boobies? Ja, det är väll inget problem. Bara en liten kommentar. Eller att kritisera henne på andra sett. Det är inget slag under bältet inte, bara nått att acceptera verkar det som. Är det så för att vi helt enkelt är vana vid kritiken? Att den är en del av vardagen? Kanske...
Jag menar inte detta som ett slag mot männen. Jag menar, de är ju underbara, och vi skulle ju inte vara här utan de. I mean, they're great! .Men bara en tanke. Är det lättare att kritisera en tjej?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar