Vad gör man när man vill ha något så mycket att det gör ont? Vad gör man när man känner sig så vilsen att man inte vet vart man är påväg? Jag vet inte..
Vad hände med tiderna när man bara oroade sig för vad man skulle leka på rasterna? Vilken figur man skulle vara. När kärlek, lust och svartsjuka inte ens var aktuellt. Man frågade chans på nån, fick ett rakt svar och var "tillsammans", "pojkvän och flickvän". Nu handlar allt om att läsa signaler, vara osäker, förvirrad och rädd. Hur vet man om den kommentaren betydde någonsting? Om den var sann? Och fan vad det ska vara svårt att säga vad man känner. Man är rädd för att det ska bli "akward" mellan varrandra efter. Förr var det nånting man klarade, för allt var inte lika seriöst.
Och vad gör man när man inte vill nått annat än att ha någon som håller om en. Okej, man kan ha vänner och familj som gör det också, men jag pratar om den där speciella omfamningen. När man känner värmen från någon som får ens hjärta att skjuda. Det låter så härligt, men så långt borta.
Ibland tror jag att jag är nån utomstående varelse, någon sorts alien som inte har förmågan att få samma reaktioner som alla andra. De säger ju att vi reagerar på varrandras lukter, att det är en orsak varför man får känslor för en speciell person. Jag kanske bara har en annurlunda lukt, som ingen kan reagera på? Kanske det är svaret?
De säger att kärlek händer alla, att det finns nån för alla. Men tänk om det inte finns för mig? Jag längtar. Längat efter nått som aldrig verkar hända. And its really sad..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar