Dalarna, Bondhyttan...

Sitter med pappas jobbdator i Bondhyttan, mitt ute i ingenstans i Dalarna. Där har vi ett litet skjul, utan badrum, där mamma och pappa alltid är nära. Urgh!!
Det ända som finns att göra är att kolla på tv, och blogga. Aja, nu ska jag komma till saken.
Jag har märkt en sak. Nu börjar det. Tiderna när alla runt omkring verkar få kärlek hit och dit. Vi börjarbli äldre, och träffar nya människor som senare blir ens pojkvän eller flickvän. Och nej, jag är inte en av de människorna. Långt ifrån. Det är den där ständinga "slap in the face" när man ser ändringen från "singel" till "i ett förhållande" på facebook. Jag menar, grattis till de, såklart! :)
Det är ju jättebra! Men, man börjar undra. Är jag den ändå som inte har nån? Inte ens nått som kan likna det? Inget som har ens har börjat.
Nej, jag är inte den ända, såklart. Men, ja, ibland känns det som det.
I feel lost, in myself, theres an Alien in me. Who are you, who am? Blood is all i see. the words in the mirroe are making me shiver. Save me with youre love tonight. Come and bring me back to life. Alien!